Min första jobbdag
Nu är jag hemma efter min första dag på jobbet. Som ni läste tidigare så fick ju min dag kanske inte den allra bästa starten. Trots fin karta från Anton där vi till och med provåkt vägen en gång plus att vi satt upp en massa minnesregler för att jag skulle hitta så lyckades jag såklart inte. Snäll-Anton fick guida mig via telefon klockan halv sex imorse. Undra hur jag skulle ha klarat mig annars. Då hade jag nog gett upp. Kört ner i en sjö och bubblat ner där.
När jag väl kom fram blev jag överlycklig och kände ingen nervositet över att gå in i den stora fabriken. Möttes upp av en norrman som log hela tiden. När jag frågade frågor så log han bara åt mig och la huvudet på sne. Till en början var det gulligt, sen tröttnade jag. Blev sedan slussad mellan en massa olika norrmän som mumlade något obegripligt på norska och sedan lämnade de mig ensam. Det var tufft, det var det faktiskt. Jag stod ofta som ett handikappat fån och låtsades vara intresserad av luften framför mig. Dagens höjdpunkt var när jag fick packa kex. Då gick tiden fort och jag kände mig inte ivägen. Tyvärr fick jag bara packa kex i cirka en timma för sedan la maskinen av.
Träffade två killar som också var svenskar och nybörjare. Dom ska tyvärr bara vara på jobbet i tre dagar. Det är synd.
Många svenskar som åker till Norge brukar ju säga att språket inte är något problem. Jag håller inte med. Språket är helt sjuuukt svårt att förstå sig på. Och ännu värre blir det när man är i en fabrik där maskinerna låter massor.
Efter jobbet skulle jag åka hem igen. Det var svårt. Till slut hittade jag dock rätt när jag såg Anton som hängde ut ur fönstret. Det var tur att han gjorde det annars hade jag nog åkt förbi. Anton och Kosta följde sedan med mig till skatteverket. Tyvärr så sket sig det också eftersom att jag inte kan min adress. Jag tror att A&K hatar mig lite nu fast dom inte vågar säga något.
Emma har berättat för mig att dom första 20 dagarna känns som ett helvete. När den tiden har gått så ska tydligen någonting släppa och man accepterar tillvaron på ett annat sätt. Jag längtar tills dess.
Nu är tjejerna och jobbar. Dom jobbar ju tillsammans. Jag är jätteavundsjuk på det, kommer nog inte kunna hålla mig i skinnet så när A&C&E kommer hem ikväll kan dom nog vänta sig ett raseriutbrott. Dom stackars små oskyldiga liven som gjort så mycket snällt mot mig.
Mycket klagande i detta inlägg. Nu ska jag gå och fixa mig något att äta. Kanske blir jag på bättre humör då.
Hörs!
När jag väl kom fram blev jag överlycklig och kände ingen nervositet över att gå in i den stora fabriken. Möttes upp av en norrman som log hela tiden. När jag frågade frågor så log han bara åt mig och la huvudet på sne. Till en början var det gulligt, sen tröttnade jag. Blev sedan slussad mellan en massa olika norrmän som mumlade något obegripligt på norska och sedan lämnade de mig ensam. Det var tufft, det var det faktiskt. Jag stod ofta som ett handikappat fån och låtsades vara intresserad av luften framför mig. Dagens höjdpunkt var när jag fick packa kex. Då gick tiden fort och jag kände mig inte ivägen. Tyvärr fick jag bara packa kex i cirka en timma för sedan la maskinen av.
Träffade två killar som också var svenskar och nybörjare. Dom ska tyvärr bara vara på jobbet i tre dagar. Det är synd.
Många svenskar som åker till Norge brukar ju säga att språket inte är något problem. Jag håller inte med. Språket är helt sjuuukt svårt att förstå sig på. Och ännu värre blir det när man är i en fabrik där maskinerna låter massor.
Efter jobbet skulle jag åka hem igen. Det var svårt. Till slut hittade jag dock rätt när jag såg Anton som hängde ut ur fönstret. Det var tur att han gjorde det annars hade jag nog åkt förbi. Anton och Kosta följde sedan med mig till skatteverket. Tyvärr så sket sig det också eftersom att jag inte kan min adress. Jag tror att A&K hatar mig lite nu fast dom inte vågar säga något.
Emma har berättat för mig att dom första 20 dagarna känns som ett helvete. När den tiden har gått så ska tydligen någonting släppa och man accepterar tillvaron på ett annat sätt. Jag längtar tills dess.
Nu är tjejerna och jobbar. Dom jobbar ju tillsammans. Jag är jätteavundsjuk på det, kommer nog inte kunna hålla mig i skinnet så när A&C&E kommer hem ikväll kan dom nog vänta sig ett raseriutbrott. Dom stackars små oskyldiga liven som gjort så mycket snällt mot mig.
Mycket klagande i detta inlägg. Nu ska jag gå och fixa mig något att äta. Kanske blir jag på bättre humör då.
Hörs!
Kommentarer
Trackback
