Hang in there!
Vi vet att vi inte är några stjärnor på att uppdatera bloggen regelbundet, men hang in there! Idag kommer jag och Astrid bjuda på värsta grejen. Ni vet, vi är ju arbetslösa nu så vi har startat en egen liten business kan man väl säga. More to come!
Nu; julpynt på Øvre Langgate 15!
Nu; julpynt på Øvre Langgate 15!
En torsk lyser upp tillvaron
Här är ett par bilder på mig och Catrine från vårt lilla party i lördags. Vi bjöd hem några nyfunna vänner från jobbet och hade det trevligt.
Titta vad trött hon är! Emma, lilla.
Här borta i väst är allting upp och ner. När Catrine kommer hem från jobbet ikväll ska vi styra upp med familjeråd i familjen Lindmark-Carlsson-Nordqvist-Tordön. Vi har ställts inför lite olika val och möjligheter. Idag kom det nämligen en familj och tittade på vår lägenhet och de var intresserade av att flytta in redan 1 december (vårt hyreskontrakt går ut 31 december).
Frågor:
-Ska vi hoppas på jobb i december och flytta här ifrån den tjugoandra?
-Är det värt att ha kvar lägenheten trots att vi bara är tre kvar som delar på hyran när Catrine åkt?
-Hur stor chans är det att Astrid och Olivia får jobb och kommer detta eventuella jobb ens täcka decemberhyran?
-Hur lång tid tar det att skaffa bevis på att Astrid och Olivia är oskyldiga till brott från polisen så att de kan få tillstånd att jobba på dagis?
Som ni märker har vi en hel del att ta ställning till. Vi återkommer med hur vi gör!
Hur som helt så myste vi till det med god middag idag. Torsk, römme, philadelphiaost i en härlig röra och sen skjuts in i ugnen med allt. Kokt broccoli till det. Gott!!
11-11-11 -inte en bra dag
Hej på er! Jobbiga besked idag. Alla förutom Catrine har blivit av med jobbet. Nu vet vi inte alls hur det kommer bli i fortsättningen. Anledningen till att vi inte får jobba kvar är att Korni ska sluta med sin kexproduktion och därför tar dom bort ett helt skift.
Just nu är Emma iväg och jobbar på Narvesen, Astrid är hemma i Sverige och Catrine jobbar sitt kvällskift. Jag sitter här ensam och eländig och letar tågbiljetter hem.
Gick direkt efter jobbet till vårt bemanningsföretag, Manpower. Vår kontakt där kunde inte erbjda något annat jobb i veckan. Mitt resonemang: Kan lika gärna sitta hemma i Linköping istället för här.
Mycket tråkigt det här. Huvudvärk, förkylning, arbetslös och hunger. Det är ungefär det som snurrar omkring i mitt huvud nu. Hörs senare!
Note to self; jobba aldrig som vikarie igen.
Just nu är Emma iväg och jobbar på Narvesen, Astrid är hemma i Sverige och Catrine jobbar sitt kvällskift. Jag sitter här ensam och eländig och letar tågbiljetter hem.
Gick direkt efter jobbet till vårt bemanningsföretag, Manpower. Vår kontakt där kunde inte erbjda något annat jobb i veckan. Mitt resonemang: Kan lika gärna sitta hemma i Linköping istället för här.
Mycket tråkigt det här. Huvudvärk, förkylning, arbetslös och hunger. Det är ungefär det som snurrar omkring i mitt huvud nu. Hörs senare!
Note to self; jobba aldrig som vikarie igen.
powerpuffpinglor!
I fredags kom äntligen dagen som vi så länge väntat på, the holy October 28. När man lever det här livet som vi lever är det direkt livsviktigt att ha små ljuspunkter då och då som kan lyfta upp oss ur jobbdvalan. Den här gången var det ironiskt nog jobbet som bjöd oss på en kväll i Oslo med Humor Galla (!) och middag. Humor Gallan var en stand-up show som vi tyvärr inte förstod något av. Maten var hur som helst riktigt god och det var härligt. Emma och jag stannade kvar i Oslo när dom andra åkte hem till Tbg igen, vi skulle nämligen träffa Klara och några andra vänner från vår förra klass. Det var mysigt att träffa dom och även att få se Klaras flotta våning på Frogner, Oslos stolta gräddhylla.
På lördagen åkte vi hem igen och återförenades med våra små sambos. Resten av helgen har vi slappat och bakat kladdkaka mest hela tiden. Alla har vi hemlängtan och med en viss reservation för att jag inte är särskilt opartisk skulle jag vilja säga att jag nog är den som hanterar det här med hemlängtan sämst. Planerar att åka hem på besök redan nästa helg.
Veckan som kommer jobbar vi morgonpasset vilket betyder att vi börjar 06.00 imorgon bitti. Det känns inte humant. Men vi fixar det, powerpuffpinglor som vi är!
Ses snart!
Nu är det sista inlägget från Norge innan alla jenterna på loftet touchar svensk mark igen. Snart rullar FYG bort mot jobbet och där jobbar vi sista passet innan vi åker imorgon förmiddag. Bilen är packad med smutstvätt och vi är laddade!
PUSSOCHHEJ!
PUSSOCHHEJ!
Finbesök och födelsedag
I lördags morgon vaknade jag av tre små nissor som tassade in med korta små alvfötter och sjöng ljuv skönsång för mig. De hade ordnat en riktig lyxfrukost och jag blev nästan rörd till tårar. Tänk att jag har så snälla människor omkring mig! Jag fick en fin tröja som jag tog på mig direkt och den har jag inte tagit av mig sedan dess. TACK!
Lite senare ringde min mobil och då var det mamma som berättade att hon, Nicke, Nora och Killer var framme på hotellet. Som en tok slängde jag på mig skor och jacka och sprang bort till dom. Det kändes som om jag var i en film när jag kramade mina fina småsyskon igen.
Det har varit underbart att få ha 'mammas familj' här. Jag är så glad över det men jag hade nog aldrig klarat av att säga hejdå om det inte hade varit för att jag ska hem till Linköping nästa helg! Jag, Emma och Astrid har bestämt oss för att åka hem över helgen och det tror jag är ett bra beslut. Nu har vi fyra nätter kvar att jobba innan vi får andas lite Sverigeluft igen. Catrine, den lilla kämpen, har bestämt sig för att bita ihop sina små mjölktänder och stanna kvar och vakta lägenheten.
Nu ska vi laga till lite middag och försöka hålla oss undan de fyra chokladkakorna som ligger i vårt kylskåp...
Ha det så bra!
Lite senare ringde min mobil och då var det mamma som berättade att hon, Nicke, Nora och Killer var framme på hotellet. Som en tok slängde jag på mig skor och jacka och sprang bort till dom. Det kändes som om jag var i en film när jag kramade mina fina småsyskon igen.
Det har varit underbart att få ha 'mammas familj' här. Jag är så glad över det men jag hade nog aldrig klarat av att säga hejdå om det inte hade varit för att jag ska hem till Linköping nästa helg! Jag, Emma och Astrid har bestämt oss för att åka hem över helgen och det tror jag är ett bra beslut. Nu har vi fyra nätter kvar att jobba innan vi får andas lite Sverigeluft igen. Catrine, den lilla kämpen, har bestämt sig för att bita ihop sina små mjölktänder och stanna kvar och vakta lägenheten.
Nu ska vi laga till lite middag och försöka hålla oss undan de fyra chokladkakorna som ligger i vårt kylskåp...
Ha det så bra!
Photo by Hans Bergman!
För ett par helger sedan hade jag besök av farmor och Hans. Hans tog några härliga bilder som han skickade till mig;
Det var tjockt med dimma hela den helgen -men vi var glada ändå!
Vi åkte till Verdens Ende och tittade ut över den mystiska utsikten
Vi åkte också till vårt andra hem med bilen som vi får låna. Jobbet, usch för jobbet. Ser ni vilken vidrig byggnad det är? Den är om möjligt ännu vidrigare på insidan. Bilen å andra sidan! Se så fin den är!
På kvällen gick vi ut och åt på en resturant vid vattnet. Här står farmor och jag, mätta och belåtna, och tittar ut över vattnet. Det är alltid väldigt fint här i Tönsberg men på kvällen tycker jag att det är helt extremt vackert nere vid bryggan och hamnen.
Se så fint! Det är en stark lampa från Slottsfjellet som lyser så härligt på himlen.
Det var tjockt med dimma hela den helgen -men vi var glada ändå!
Vi åkte till Verdens Ende och tittade ut över den mystiska utsikten
Vi åkte också till vårt andra hem med bilen som vi får låna. Jobbet, usch för jobbet. Ser ni vilken vidrig byggnad det är? Den är om möjligt ännu vidrigare på insidan. Bilen å andra sidan! Se så fin den är!
På kvällen gick vi ut och åt på en resturant vid vattnet. Här står farmor och jag, mätta och belåtna, och tittar ut över vattnet. Det är alltid väldigt fint här i Tönsberg men på kvällen tycker jag att det är helt extremt vackert nere vid bryggan och hamnen.
Se så fint! Det är en stark lampa från Slottsfjellet som lyser så härligt på himlen.
Finbesök i helgen
Hej på er!
Den här helgen har vi haft besök av både Catrines familj och min farmor och hennes man Hans. Det har varit supermysigt och det var riktigt kul att få visa den lilla värld vi har här hos oss för någon hemifrån.
I lördags var jag ute och åt pepparbiff på en mysig resturang som heter Haveriet. Catrine var också ute och åt med sin familj och av en slump valde vi samma resturang, det var lite kul faktiskt. Maten var väldigt god och det var fint att få umgås med farmor och Hans.
Igår åkte vi runt lite här i Tönsberg och tittade. Vi var bland annat uppe på Slottsfjellet för att se utsikten, vi åt norsk "snabbmat" i form av ciabatta med fiskkakor och vi tog också bilen bort till Verdens Ende. Verdens Ende var helt otroligt vackert och där satte vi oss uppe i en liten stuga och drack varm choklad och kollade ut över vattnet. Där mellan hann vi låta mig lära känna bilen och gå igenom viktiga saker som jag måste veta nu när jag har ansvar över den.
Det är så konstigt med det här livet här tycker jag, det är så stora kontraster hela tiden. Ena stunden står man på klipporna vid Verdens Ende och tittar in i en tjock mystisk dimma och tänker att världen och livet är helt ofattbart härligt. Andra stunder står man under ett starkt sken från lysrören och packar kex tills axlarna stelnar och benen vill vika sig. Men det är väl så det är, livet.
Nu har jag precis sagt hejdå till farmor och Hans och det är tråkigt. Vill inte tillbaka till den andra verkligheten som börjar klockan 14 i eftermiddag. Turligt nog har vi bil nu så vi slipper den jobbiga proceduren med att åka buss och krångla! Kul för mig också att köra bil, som det känns nu kommer jag nog aldrig att tröttna på det.
Min fina bror Killer!
Den här helgen har vi haft besök av både Catrines familj och min farmor och hennes man Hans. Det har varit supermysigt och det var riktigt kul att få visa den lilla värld vi har här hos oss för någon hemifrån.
I lördags var jag ute och åt pepparbiff på en mysig resturang som heter Haveriet. Catrine var också ute och åt med sin familj och av en slump valde vi samma resturang, det var lite kul faktiskt. Maten var väldigt god och det var fint att få umgås med farmor och Hans.
Igår åkte vi runt lite här i Tönsberg och tittade. Vi var bland annat uppe på Slottsfjellet för att se utsikten, vi åt norsk "snabbmat" i form av ciabatta med fiskkakor och vi tog också bilen bort till Verdens Ende. Verdens Ende var helt otroligt vackert och där satte vi oss uppe i en liten stuga och drack varm choklad och kollade ut över vattnet. Där mellan hann vi låta mig lära känna bilen och gå igenom viktiga saker som jag måste veta nu när jag har ansvar över den.
Det är så konstigt med det här livet här tycker jag, det är så stora kontraster hela tiden. Ena stunden står man på klipporna vid Verdens Ende och tittar in i en tjock mystisk dimma och tänker att världen och livet är helt ofattbart härligt. Andra stunder står man under ett starkt sken från lysrören och packar kex tills axlarna stelnar och benen vill vika sig. Men det är väl så det är, livet.
Nu har jag precis sagt hejdå till farmor och Hans och det är tråkigt. Vill inte tillbaka till den andra verkligheten som börjar klockan 14 i eftermiddag. Turligt nog har vi bil nu så vi slipper den jobbiga proceduren med att åka buss och krångla! Kul för mig också att köra bil, som det känns nu kommer jag nog aldrig att tröttna på det.
Min fina bror Killer!
Fyra glada tjejer igår
Tänk vilken lycka igår när farmor ringde och berättade att vi kunde låna hennes bil här i Tönsberg! Det kommer att underlätta så mycket och livet här kommer att bli mycket enklare. Vi jobbar ju ofta ganska konstiga tider, typ 06 på morgonen och 22 på kvällen. Det är inte så kul att åka buss då men nu har vi alltså fått det problemet löst! Dessutom ska det bli kul att träffa farmor och Hans och att få visa dom runt i stan. Känns bra!
Idag har vi alla tagit det lugnt och mest ätit mat och lyssnat på musik. Imorgon är det dags för mig att för första gången i mitt liv jobba natt. Tydligen är det bra att vara uppe länge ikväll för att vänja kroppen vid att vara uppe på natten så därför sitter vi här och gäspar i takt nu och längtar efter sängen.
Sov gott!
Idag har vi alla tagit det lugnt och mest ätit mat och lyssnat på musik. Imorgon är det dags för mig att för första gången i mitt liv jobba natt. Tydligen är det bra att vara uppe länge ikväll för att vänja kroppen vid att vara uppe på natten så därför sitter vi här och gäspar i takt nu och längtar efter sängen.
Sov gott!
The Sims
Mina tre sambos är helt besatta av The Sims. Just nu sitter Emma och Astrid klistrade vid en dator och dividerar om huruvida deras simsgubbe ska ha svarta eller vita underkläder. Jag kan inte förstå det där spelet på något sätt. Har hemska barndomsminnen från gånger då jag suttit på en hård stol timmar i sträck bredvid någon kompis som har spelat sims. Kommer ihåg hur jag längtade efter att mamma eller pappa skulle ringa och säga att det var dags för mig att komma hem. Haha, det var tider det.
Igår var det inflyttningsfest för mig. Det var trevligt! Anton och Kosta bjöd på pizza och vi hade styrt upp med kladdkaka och glass. Vi tjejer fick för första gången på länge en anledning att klä upp oss lite och känna oss fina. Det blir nämligen inte mycket glamour här i Tönsberg annars.
Förhoppningsvis lägger någon av dom andra filurerna upp några fina bilder från igår när dom har vaknat upp ur Sims-soppan.
Den här veckan jobbar vi 06-14. Det blir nog bra för då har man eftermiddagen ledig och då kan man få lite saker gjorda. Inte bara jobba-sova-jobba-sova.
Ha de!
Igår var det inflyttningsfest för mig. Det var trevligt! Anton och Kosta bjöd på pizza och vi hade styrt upp med kladdkaka och glass. Vi tjejer fick för första gången på länge en anledning att klä upp oss lite och känna oss fina. Det blir nämligen inte mycket glamour här i Tönsberg annars.
Förhoppningsvis lägger någon av dom andra filurerna upp några fina bilder från igår när dom har vaknat upp ur Sims-soppan.
Den här veckan jobbar vi 06-14. Det blir nog bra för då har man eftermiddagen ledig och då kan man få lite saker gjorda. Inte bara jobba-sova-jobba-sova.
Ha de!
Myskväll
En vecka på jobbet avklarat! Så himla bra det känns. Tänk att jag överlevde! Men idag var det faktiskt den vidrigaste dagen av alla dagar. Ett tag stod jag och Emma mitt emot varandra och skrek följande (ja vi skrek, det är enda sättet att göra sig hörd på fabriken);
Jag: Öhh Emma nu börjar det rasa för mig, HJÄLP!!!!!
Emma: Alltså jag hinner inte, jag måste springa till lockmaskinen NUUUU!!
Jag: MEN??!!?!?!?!?!?! DET RASAR!!! DET HÄR HÄNDER INTE!! JAG STÅR INTE UT!
Emma: Jag vet.
Jag: VAD ÄR DET HÄR FÖR SKIT EGENTLIGEN? HUR KAN MÄNNISKORNA SOM GÅR FÖRBI OSS SOVA OM NÄTTERNA? VARFÖR ÄR DET INGEN SOM HJÄLPER OSS?
Tur tur tur att jag gör det här med så fina vänner vid min sida. Fina härliga glada vänner. Dom har redan kommit över det här hur-kan-det-här-vara-lagligt-stadiet som jag är inne i nu. Dom är verkligen tre musketörer att lita på. Skönt!
Nu är det helg. Blir alldeles fnittrig av den tanken. Hihihi! Ikväll myser vi tillsammans med Anton och Kosta (som för övrigt är sjukt snälla mot oss). Imorgon är det Idol-maraton på dagen och på kvällen ska vi ha inflytttningsfest för mig. Whooooppidoo! Det här blir bra!
Hörs snart! Gillar er!
Jag: Öhh Emma nu börjar det rasa för mig, HJÄLP!!!!!
Emma: Alltså jag hinner inte, jag måste springa till lockmaskinen NUUUU!!
Jag: MEN??!!?!?!?!?!?! DET RASAR!!! DET HÄR HÄNDER INTE!! JAG STÅR INTE UT!
Emma: Jag vet.
Jag: VAD ÄR DET HÄR FÖR SKIT EGENTLIGEN? HUR KAN MÄNNISKORNA SOM GÅR FÖRBI OSS SOVA OM NÄTTERNA? VARFÖR ÄR DET INGEN SOM HJÄLPER OSS?
Tur tur tur att jag gör det här med så fina vänner vid min sida. Fina härliga glada vänner. Dom har redan kommit över det här hur-kan-det-här-vara-lagligt-stadiet som jag är inne i nu. Dom är verkligen tre musketörer att lita på. Skönt!
Nu är det helg. Blir alldeles fnittrig av den tanken. Hihihi! Ikväll myser vi tillsammans med Anton och Kosta (som för övrigt är sjukt snälla mot oss). Imorgon är det Idol-maraton på dagen och på kvällen ska vi ha inflytttningsfest för mig. Whooooppidoo! Det här blir bra!
Hörs snart! Gillar er!
Köttfärs och vad man kan göra med den
Ni kanske undrar om maten vi äter här borta? Då kan jag berätta för er att den här veckan har vår kost bestått av 90 % mackor. På jobbet får man nämligen äta obegränsat med mackor för en tia. Det finns jättegott färskt bröd med lite olika pålägg. Jag brukar ta skinkost. Astrid brukar ta smör och sylt (!).
Idag hade vi tänkt att göra köttfärsbiffar. Men precis nu så insåg vi att det inte finns tid för sådan lyx. Kanske att vi slänger ihop en köttfärssås.
Japp, köttfärssås it is! Emsan står i köket. Bra att hon vet sin plats.
Sista dagen idag innan helg. Helg. Helig helg.
Idag hade vi tänkt att göra köttfärsbiffar. Men precis nu så insåg vi att det inte finns tid för sådan lyx. Kanske att vi slänger ihop en köttfärssås.
Japp, köttfärssås it is! Emsan står i köket. Bra att hon vet sin plats.
Sista dagen idag innan helg. Helg. Helig helg.
Hej nu är det jag igen
För er som inte hänger med i svängarna kan jag berätta att jag började jobba klockan 06 imorse och slutade klockan 14. Catrine, Emma och Astrid började klockan 14 och slutar 22. Alltså har jag spenderat hela den här dagen utan mina töser och så kommer det troligtvis fortsätta vara hela den här veckan. Det är jättetråkigt och jag känner mig jätteensam.
När jag skriver i bloggen känns det inte lika ensamt, så turligt nog finns det inga begränsningar för hur mycket jag får blogga.
Att laga mat till sig själv är tråkigt så helst vill man ju att det ska gå fort. Därför lagade jag nyss pasta med gräddfil och sweetchilisås till mig själv. Det var ingen höjdare men nu är jag i alla fall mätt.
Här i Tönsberg vräker regnet ner och det tycker jag är mysigt. I vår lägenhet finns det en massa takfönster. Regnet smattrar härligt och med lite god vilja kan man tänka sig att man är i New York.
Jaha nähe, vi hörs väl snart igen.
Kramgoa kramar!
När jag skriver i bloggen känns det inte lika ensamt, så turligt nog finns det inga begränsningar för hur mycket jag får blogga.
Att laga mat till sig själv är tråkigt så helst vill man ju att det ska gå fort. Därför lagade jag nyss pasta med gräddfil och sweetchilisås till mig själv. Det var ingen höjdare men nu är jag i alla fall mätt.
Här i Tönsberg vräker regnet ner och det tycker jag är mysigt. I vår lägenhet finns det en massa takfönster. Regnet smattrar härligt och med lite god vilja kan man tänka sig att man är i New York.
Jaha nähe, vi hörs väl snart igen.
Kramgoa kramar!
Min första jobbdag
Nu är jag hemma efter min första dag på jobbet. Som ni läste tidigare så fick ju min dag kanske inte den allra bästa starten. Trots fin karta från Anton där vi till och med provåkt vägen en gång plus att vi satt upp en massa minnesregler för att jag skulle hitta så lyckades jag såklart inte. Snäll-Anton fick guida mig via telefon klockan halv sex imorse. Undra hur jag skulle ha klarat mig annars. Då hade jag nog gett upp. Kört ner i en sjö och bubblat ner där.
När jag väl kom fram blev jag överlycklig och kände ingen nervositet över att gå in i den stora fabriken. Möttes upp av en norrman som log hela tiden. När jag frågade frågor så log han bara åt mig och la huvudet på sne. Till en början var det gulligt, sen tröttnade jag. Blev sedan slussad mellan en massa olika norrmän som mumlade något obegripligt på norska och sedan lämnade de mig ensam. Det var tufft, det var det faktiskt. Jag stod ofta som ett handikappat fån och låtsades vara intresserad av luften framför mig. Dagens höjdpunkt var när jag fick packa kex. Då gick tiden fort och jag kände mig inte ivägen. Tyvärr fick jag bara packa kex i cirka en timma för sedan la maskinen av.
Träffade två killar som också var svenskar och nybörjare. Dom ska tyvärr bara vara på jobbet i tre dagar. Det är synd.
Många svenskar som åker till Norge brukar ju säga att språket inte är något problem. Jag håller inte med. Språket är helt sjuuukt svårt att förstå sig på. Och ännu värre blir det när man är i en fabrik där maskinerna låter massor.
Efter jobbet skulle jag åka hem igen. Det var svårt. Till slut hittade jag dock rätt när jag såg Anton som hängde ut ur fönstret. Det var tur att han gjorde det annars hade jag nog åkt förbi. Anton och Kosta följde sedan med mig till skatteverket. Tyvärr så sket sig det också eftersom att jag inte kan min adress. Jag tror att A&K hatar mig lite nu fast dom inte vågar säga något.
Emma har berättat för mig att dom första 20 dagarna känns som ett helvete. När den tiden har gått så ska tydligen någonting släppa och man accepterar tillvaron på ett annat sätt. Jag längtar tills dess.
Nu är tjejerna och jobbar. Dom jobbar ju tillsammans. Jag är jätteavundsjuk på det, kommer nog inte kunna hålla mig i skinnet så när A&C&E kommer hem ikväll kan dom nog vänta sig ett raseriutbrott. Dom stackars små oskyldiga liven som gjort så mycket snällt mot mig.
Mycket klagande i detta inlägg. Nu ska jag gå och fixa mig något att äta. Kanske blir jag på bättre humör då.
Hörs!
När jag väl kom fram blev jag överlycklig och kände ingen nervositet över att gå in i den stora fabriken. Möttes upp av en norrman som log hela tiden. När jag frågade frågor så log han bara åt mig och la huvudet på sne. Till en början var det gulligt, sen tröttnade jag. Blev sedan slussad mellan en massa olika norrmän som mumlade något obegripligt på norska och sedan lämnade de mig ensam. Det var tufft, det var det faktiskt. Jag stod ofta som ett handikappat fån och låtsades vara intresserad av luften framför mig. Dagens höjdpunkt var när jag fick packa kex. Då gick tiden fort och jag kände mig inte ivägen. Tyvärr fick jag bara packa kex i cirka en timma för sedan la maskinen av.
Träffade två killar som också var svenskar och nybörjare. Dom ska tyvärr bara vara på jobbet i tre dagar. Det är synd.
Många svenskar som åker till Norge brukar ju säga att språket inte är något problem. Jag håller inte med. Språket är helt sjuuukt svårt att förstå sig på. Och ännu värre blir det när man är i en fabrik där maskinerna låter massor.
Efter jobbet skulle jag åka hem igen. Det var svårt. Till slut hittade jag dock rätt när jag såg Anton som hängde ut ur fönstret. Det var tur att han gjorde det annars hade jag nog åkt förbi. Anton och Kosta följde sedan med mig till skatteverket. Tyvärr så sket sig det också eftersom att jag inte kan min adress. Jag tror att A&K hatar mig lite nu fast dom inte vågar säga något.
Emma har berättat för mig att dom första 20 dagarna känns som ett helvete. När den tiden har gått så ska tydligen någonting släppa och man accepterar tillvaron på ett annat sätt. Jag längtar tills dess.
Nu är tjejerna och jobbar. Dom jobbar ju tillsammans. Jag är jätteavundsjuk på det, kommer nog inte kunna hålla mig i skinnet så när A&C&E kommer hem ikväll kan dom nog vänta sig ett raseriutbrott. Dom stackars små oskyldiga liven som gjort så mycket snällt mot mig.
Mycket klagande i detta inlägg. Nu ska jag gå och fixa mig något att äta. Kanske blir jag på bättre humör då.
Hörs!
Kexmani
Här i Tönsberg äter vi kex. Många kex. Men jag gillar det (än så länge)!
Idag har vi varit ute och checkat in hur bygden ser ut. På mig hade jag mina KORNI-kläder jag fått av tjejerna. Jag fick många glada tillrop och nickar från norrmän som tydligen uppskattade att jag jobbar för den lokala fabriken. Korni är Tönsbergs motsvarighet till LKAB i Kiruna, Saab i Linköping och Trollywood i Trollhättan.
Här poserar jag i mina fina Korni-kläder.
Ikväll ska jag få träffa Kosta och Anton. Sedan jag kom hit igår så har tjejerna pratat om dessa två killar heeela tiden. Mina förväntningar är alltså mycket höga.
Chillivippen!
Idag har vi varit ute och checkat in hur bygden ser ut. På mig hade jag mina KORNI-kläder jag fått av tjejerna. Jag fick många glada tillrop och nickar från norrmän som tydligen uppskattade att jag jobbar för den lokala fabriken. Korni är Tönsbergs motsvarighet till LKAB i Kiruna, Saab i Linköping och Trollywood i Trollhättan.
Här poserar jag i mina fina Korni-kläder.
Ikväll ska jag få träffa Kosta och Anton. Sedan jag kom hit igår så har tjejerna pratat om dessa två killar heeela tiden. Mina förväntningar är alltså mycket höga.
Chillivippen!
Det är mysigt här
Såhär ser Emma ut när hon sneglar på TV:n och sådär ser jag (OLIVIA) ut.
Vi är glada att ha återförenats igen. Titta bara på Emmas kärleksfulla nuna!
Vi är glada att ha återförenats igen. Titta bara på Emmas kärleksfulla nuna!
Mina damer och herrar -OOOOOLIVIA ÄR HÄR!!!
Framme! Lång dag för mig idag och mitt bäcken eller vad det är känns helt ihopmosat. Skulle nog behöva lägga mig i en sträckbänk så jag återfår min normala längd igen.
Hur som helst! Jag klarade av att resa från Linköping till Tönsberg helt själv. Det trodde jag aldrig. Mitt självförtroende har höjts till skyarna! När bussen rullade in i den lilla sommarstaden möttes jag av tre små kortvuxna tjejer som tog emot mig med öppna armar. Ja, inte för att deras extremiteter räckte så långt runt min enorma kroppshydda, men det värmde gott i alla fall. Därefter gick vi hand i hand till affären och handlade lite kvällsmat.
Staden Tönsberg har so far gjort ett bra intryck på mig. Husen är färgglada och människorna ser helt okej ut (där har vi alltså svaret på vad jag kollar efter när jag bedömer en stad -färg på husen och människornas utseende).
Nu måste jag nog hjälpa till med maten så att girlsen inte ger mig onda ögat.
Det var kul att talas vid! Vi hörs väl snart igen hoppas jag.
/Olivia
Hur som helst! Jag klarade av att resa från Linköping till Tönsberg helt själv. Det trodde jag aldrig. Mitt självförtroende har höjts till skyarna! När bussen rullade in i den lilla sommarstaden möttes jag av tre små kortvuxna tjejer som tog emot mig med öppna armar. Ja, inte för att deras extremiteter räckte så långt runt min enorma kroppshydda, men det värmde gott i alla fall. Därefter gick vi hand i hand till affären och handlade lite kvällsmat.
Staden Tönsberg har so far gjort ett bra intryck på mig. Husen är färgglada och människorna ser helt okej ut (där har vi alltså svaret på vad jag kollar efter när jag bedömer en stad -färg på husen och människornas utseende).
Nu måste jag nog hjälpa till med maten så att girlsen inte ger mig onda ögat.
Det var kul att talas vid! Vi hörs väl snart igen hoppas jag.
/Olivia
