tio mil söder om oslo

För det mesta överlever vi vårt vidriga jobb och har så kul vi kan åt det mesta. Försöker känna oss så snygga det går i dom fula jobbkläderna. Vi har förresten fått egna jobbkläder som det står våra namn på!! fett!

Men när det händer jobbiga grejer på det vidriga jobbet så rinner ibland bägaren över och vi blir riktigt förbannade och irriterade. För er som är intresserade ska jag berätta vad som hände i fredags nu:
Vi möts på morgonen av att vår nya skiftledare (som blivit anställd för att göra förändringar och förbättra på fabriken) vill splittra upp oss fyra och sätta oss på två olika skift. Han började med att säga att vi kommit sent flera gånger, något vi inte har förutom de fåtal gånger vi åkt buss när vi jobbar morgon och då går det inte att komma tidigare än att ta första bussen på morgonen och det vet dom. Sedan sa han att E, A och O var lata på kexen och hans slutsats var att två stycken av de skulle byta skift och så skulle två riktigt rutinerade komma till vårt skift. Han vill sprida ut dom allra duktigaste på allra skift så det blir jämt vilket såklart är förståleligt. Men vad som gör oss så arga är att han inte har någon som helst anledning att komma med felaktiga anklagelser då vi kommit sent 3 mornar då vi åkt buss men aldrig mer, vi är aldrig lata utan springer runt och sliter på jobbet. Skillnaden mellan skiften är inte heller stora, vissa dagar är vårt skift bäst andra gånger inte. Så han hade egentligen ingen anledning till att göra detta.
Samtidigt vet vi att han bara vill allas bästa, han tycker tillexemlel synd om oss och anser att vi får stressa alldeles för mycket och att det är ohållbart i längden. Men det är fortfarande inte rätt av honom att komma med anklagelser han själv hittat på.

Personligen blev jag (C) jätteirriterad och intog försvarsposition då han "anföll" kextjejerna med detta och försökte tala förstånd i mannen. Jan som är skiftledaren sa att vår tidigare skiftledare talat om detta med oss flera gånger (det har han aldrig) och Jan hade aldrig hört talat om alla våra problem med vissa personer på jobbet, ni förstår nog vad jag menar. Och då förstod han oss på ett helt annat sätt, det är alltså riktigt  dålig kommunikation på fabriken. Vi stod nog och diskuterade i en halvtimma minst och tillslut löste han det med en riktigt konstig lösning. Vi alla fyra får vara kvar på samma skift (tack och lov) men han tar istället bort en tjej som är lite överallt och satte dit två nya personer som är ännu nyare än oss på jobbet i hopp om att dessa två ska lära kextjejerna att jobba bättre typ. Han lär märka att detta inte är problemet nu på måndag, men så länge vi är tillsammans så är vi glada.

/Catrine